Älskade morfar Rune, du finns för alltid i mitt hjärta!

Exakt idag för ett år sedan var jag uppåt och full med energi efter att ha varit på PINK med goa vänner i Stockholm. Glädjetårar förvandlades på ett dygn till ledsna tårar och en stor sorg...

Min älskade morfar har varit dålig från och till under många år. Jag har åkt hem till Töreboda åtskilliga gånger med motvillig tro om att morfar inte längre skulle orka, men varje gång har han visat sig starkare än någon trott och jag har åkt tillbaka till Falun. Den här gången var det annorlunda. Jag tror att jag förstod det innerst inne när pappa ringde onsdag kväll, men på ngt sätt ville jag inte inse. Jag ville absolut åka på en gång på kvällen, men klokt nog, förbjöd Claes mig detta. Jag packade ihop lite kläder och åkte så fort jag kunde på torsdag morgon den 12 nov. Jag kom hem, duschade, hämtade min kusin Sara och åkte till morfar.

Som han kämpade in i det sista. Morfar ville liksom inte släppa taget. Morfar var en sådan person som aldrig klagade. Han tänkte alltid på alla andra före sig själv. Varje gång jag och mormor kom dit ( jag brukade alltid ta med mormor) blev han glad, det liksom lyste i ögonen på honom. Det gjorde varmt i hjärtat kan jag lova och det var fruktansvärt svårt att gå ut från hans rum. Jag visste aldrig om det var sista gången jag såg honom. ..


Morfar var nöjd med det lilla i livet. När han fick sig en "pris" ( en snus) mådde han som bäst. När mormor hade gått bort och vi alla åkte till honom efter begravningen, och vi stod runt hans säng, så frågade någon vad han tänkte på. Tom då sa han, "Jag tänker på er alla!"

Så den 12 nov var vi alla samlade hos morfar. Mamma mina mostrar, morbror, mina kusiner, min bror david och jag. Vi satt/stod runt morfars säng och bara tittade på honom. Han var så fin och såg på ngt sätt rätt fridfull ut trots att han kämpade emot. Sköterskan Zedra sa " Rune, nu får du släppa taget"! Det är dags nu! Och så blev det.  Det är med stora tårar rullandes nerför kinderna som jag skriver att morfar dog den 12 nov 2009 14.37.

Jag hann viska i morfars öra att vi skulle få en liten bebis. Ingen annan visste något. Jag hoppas att han förstod och vet. Morfar hade varit så glad om han fått träffa Julia, det vet jag, men någonstans hoppas jag att både mormor, morfar och farmor och farfar har ett vakande öga på oss alla.

Min bror Jacob föddes den 18 juni 1991, samma dag som min andra bror David, föddes 1986.
Jacob gick bort den 25 juni 1991. Den dagen har David namnsdag.
Förra året fick jag reda på att vi skulle ha Julia den 21 okt, en dag efter mormors födelsedag.
Julia föddes den 25 juni då Jacob gick bort och David har namnsdag.
12 Nov 2009 somnade morfar in och jag hade min 32:a födelsedag.
På något sätt hör födelse och död ihop. ..

Jag vet inte vad jag tror på, men om det är något jag hoppas så är det att få träffa mina kära igen. ..
Jag tittar på mormor och morfar varje dag. De sitter på det sista kortet jag tog på dem tillsammans julen 2008. Varje gång jag ser dem blir jag glad och tänker att så där kär vill jag vara i Claes när jag är i den åldern. För det var de verkligen, kära.......

Älskade morfar. alltid med glimten i ögat.

Mina älsklingar:) Morfar hade ett gott öga till Claes och jag vet att det var ömsesidigt.

Fina morfar och mormor. Underbara och älskade av alla!
Sista kortet på mormor och morfar tillsammans 2008.